Ramavtal - det ultimata sättet att använda skattebetalarnas pengar?
Sverige består i huvudsak av små- och medelstora företag. Faktum är att de stora företagen är procentuellt små i jämförelse och Sverige skulle sluta att fungera om vi inte hade alla dessa småföretagare. Dessvärre måste jag säga att det inte verkar som om alla har förstått detta, mest sorgligt är det ändå att vår alliansregering inte heller gjort detta. Vi var många små- och medelstora företagsledare/ägare som gladdes åt segern för alliansen och tänkte att nu skulle vi äntligen få upprättelse och förståelse. Tyvärr verkar det inte som regeringen förstått att en väldigt viktig volym för landets småföretagare är de offentliga upphandlingar i Sverige. Upphandlingar som omfattar ca 450 miljarder per år. Under den nuvarande regeringen har den offentliga sektorns orimliga krav intensifierats. Dessa krav består bland annat av krångliga tekniska villkor vilket gör upphandlingarna så byråkratiska att små/medelstora företag har små chanser att delta. Indirekt innebär detta att man favoriserar de stora företagen.
I förfrågningsunderlagen specificeras bara en liten del av vad det totala inköpet handlar om, till exempel; När en kommun ska inhandla idrottsmateriel är beskrivningen så vid att den innefattar allt från artiklar för någon krona som hopprep till stora hoppmadrasser för 150 000 kronor. Det finns fruktansvärt mycket idrott och enorma mängder materiel som behövs. I stort sett alla kommuner som har ramavtal har ett förfrågningsunderlag på några A4a sidor. Det kan tyckas mycket men med tanke på att det inom idrotten finns sådana mängder av förbrukningsmateriel, sådant som nöts, går sönder eller försvinner som lekband, rockringar, bandyklubbor och fotbollar, är det förödande att detta ligger till grund för beslutet som tas där priset alltid ger högsta poängen. Det är omöjligt att veta att upphandlaren får de bästa produkterna till det bästa priset när all utrustning sedan ska levereras. Vad är det som säger att den som har den billigaste och bästa ärtpåsen också har den billigaste och bästa hoppmadrassen, eller inredningen till idrottsarenan?
Det handlar inte heller bara om priset, utan det handlar också om kvalitet. En kommun upphandlade nyligen reklambyråtjänster och vill ha en totalleverantör av allt inom kommunikation. Det finns många småföretag som satsar på en nisch inom kommunikation för att de har den spetskompetensen, reklambyrån har sin nisch men kan sällan ha spetskompetens inom samtliga områden. Om det vore så skulle inte så många nischade byråer överleva. Ändå väljer kommunen att handla från en byrå och på så sätt utesluta alla som valt att nischa sig. Det är förunderligt hur regeringen kan underlåta att tvinga kommuner och andra organisationer att öppna upp sina upphandlingar för att bana väg för små- och medelstora företag. Det är lika förunderligt att kommuner och organisationer inte självmant gör den här uppdelningen. Jag tror ingen kommun skulle drista sig till att tro att en bra hockeyspelare också är mästare på ridning, fotboll och gymnastik. Det är självklart att alla dessa idrottsgrenar ska ha sina olika arenor men när det kommer till upphandlingar så verkar det svårare att förstå varför det finns företag som specialiserar sig för att bli bäst i sitt gebit.
Som om det inte räckte med krångliga tekniska regler sätter den offentliga sektorn ytterligare krokben för de små- och särskilt för de nyetablerade företagen då krav ställs på referenser på liknande leveranser. Dessa krav måste uppfyllas för att överhuvudtaget komma till tals och inte hamna i papperskorgen innan bedömningen ens påbörjats.
Lagen om offentlig upphandling är en god tanke och kan faktiskt fungera betydligt mycket bättre med bara några förändringar. Det är dags nu Maud Olofsson att genomföra följande förändringar:
• Förbjud ramavtal med bara ett företag. Det sätter konkurrenssituationen ur spel. Därför bör två eller fler tillåtas med konkurrensutsättning över en viss summa.
• En upphandling bör inte få omfatta vitt skilda produkter. Sverige består av många företag men det finns ändå inte någon producent som producerar allt och definitivt inte någon som är duktig på allt.
• Det borde vara förbjudet att efterfråga artiklar enligt ett specifikt företags varunummer. Det är förkastligt, men tyvärr alltför vanligt!
Tanken med LOU och ramavtal är väl inte att inge en känsla av uppgivenhet innan företagen har provat att lämna sitt anbud? Det är dags för dig Maud Olofsson att visa oss företagare att vi röstade rätt när vi röstade på alliansen!
